Om man bor och arbetar i en myllrande storstad kan ibland närheten till lugnet i naturen kännas avlägsen. Även om Stockholm inte kan anklagas för att allt igenom vara en betongdjungel med sina många vackra parker och grönområden är ändå känslan av det egna utrymmet ibland begränsad. Många studier idag har påvisat den gynnsamma effekten som naturen har på oss människor och att vi som biologiska varelser faktiskt mår bättre av att vistas i så nära samspel med naturen som möjligt. Det kan dock vara lätt att glömma detta när semestern är över och ekorrhjulet är igång med arbete och skola.

Många vittnar idag om det lugn som infinner sig i den egna trädgården. Det går inte att stressa fram en trädgård, den måste följa naturens gång och det enda man kan göra är att sakta ner och följa den rytmen. För många är den egna trädgården eller odlingen ett andningshål där man skiftar fokus till mer konkreta arbetsuppgifter och en nästan meditativ ro kan infinna sig när man gör sysslor som att klippa gräset, rensa ogräs eller plocka äpplen. Detta är även sysslor som har ett påtagligt, synligt resultat som man kan glädja sig åt och känna sig stolt över, kanske allra synligast är detta i den lilla trädgården. Sådana konkreta resultat är något som många idag i en digitaliserad värld inte får i det dagliga arbetet. Att sedan få använda de skördade frukterna i hemmet. Att koka sylt, baka en paj eller njuta av en potatissallad av potatisar man grävt upp med sina egna jordiga händer ger en tillfredsställelse som sällan kan uppnås av butiksköpt mat.

Inte minst barn, som ofta av naturen är nyfikna på sin omvärld, mår bra av att ha en egen trädgård att utforska och leka i. Studier har visat att barn som regelbundet vistas utomhus i naturen är lugnare och har lättare att koncentrera sig i skolan, exempelvis. Inte särskilt överraskande egentligen, eller hur?